And they kept coming

   Jag åkte in till Greys efter lunch på måndag för att göra den där stab abdomen med Justin, men en av våra IVA-patienter blev hastigt dålig, sjönk till 45 i Hb och togs därför snabbt in till operation före honom. Han hade varit med om en trafikolycka för ca 10 dagar sen, sökt akut efter en vecka för buksmärta och exploderades i fredags med fynd av duodenalperforation. Först när någon sa att det var första delen på duodenum som var perforerad så slog det mig att det nog inte var en traumatisk perforation utan snarare ulcussjukdomen. Teorin visade sig stämma, det blödde från ett sår i bakväggen på bulben. Först framåt kvällen kunde vi göra knivskadan, som visade sig ha genomgående hål på magsäcken samt vidare rakt in i bukspottkörteln.
   På måndag natt ringde George och väckte mig strax efter klockan två med tre ord: stab neck, Edendale. Han hade den där rösten man har när man försöker låta pigg och glad. Men George är en fantastisk man, så bortsett från att han sannolikt bara var snäppet piggare än mig (dvs trött) så var han glad. Om jag inte skrivit det tidigare så är han kirurgchef på Edendale och traumakirurg. På ett oerhört generöst sätt har han tagit emot mig, såväl professionellt som privat och han tycks inte tröttna (men inte kan man tröttna på mig). I ilfart styrde jag min polo genom natten, förbi såväl gröna som röda ljus och körde om George på vägen. En ung man hade knivats i halsen, zon 1, i medellinjen. På Northdale hade han fått en tub insatt i luftstrupen via såret samt en foleykateter för att få stopp på blödningen, därefter skickats. Helt rätt handlagt.

Stab neck

   Vid ankomsten otillfredsställande syresättning och det bubblade upp blod i tuben. För proximal kontroll inledde vi med sternotomi och säkrade truncus brachiocephalicus, carotis communis och subclavia med vessel loops. Bakom vänster vena brachiocephalica gömmer sig arcus aortae och om denna stora ven delas är åtkomsten betydligt bättre. Härefter säkrades distala subclavia via supraclavikulär incision. Sist säkrades distala carotis communis via sedvanlig halsincision, som senare förlängdes ner till sternotomin. Vi fann endast venskador som ligerades, kluven sköldkörtel samt knappt fyra cm stort gapande hål i trachea (luftstrupen). Trachea lagades med enstaka resorberbara suturer.
    Trachea och bronker har god läkningsförmåga. Sen jag kom har tiotals patienter med knivhugg i bröst eller hals och omfattande subkutant emfysem läkt utan annan åtgärd än thoraxdrän. Som gräns nämns längsgående skada mer än tre cm eller omfattande mer än 30% av omkretsen. För att konstatera skada och dess storlek är flexibel bronkoskopi ett sätt.
    Jag kom hem vid sextiden på tisdag morgon och med tanke på dagens planerade ingrepp var det bara att äta frukost och sen bege sig till Greys. De hade haft en stab neck zon 1 i helgen som de sternotomerat och frilagt supraclavikulärt för en proximal arteria axillarisskada, som de shuntade. Jag sydde in en interpositionsgraft med Georges assistans efter att ha friat upp kärlet ordentligt.
   Arteria subclavia heter så fram till första revbenets laterala begränsning. Den är åtkomlig via en incision ca en cm ovan clavikeln från sternum och ca 10 cm lateralt. Härefter delas platysma, omohyoideus lateralt samt den del av sternocleidomastoideus som fäster på clavikeln.  I detta plan finns vena subclavia, men artären lurar lite djupare och man får dela scalenus anterior för åtkomst. Innan man gör detta passerar man igenom en fettkudde och måste då identifiera nervus phrenicus som gömmer sig här.
   Jag inledde onsdagen med tre timmar på op tillsammans med dr Ranjan för en skottskadad popliteaartär. Först fasciotomi, följt av medial friläggning varefter ett interpositionsvengraft syddes in. Sannolikt hade han dock nervskador så vi får väl se vilken funktion han får i sitt ben.
   Jag tycker jag lär mig något varje dag, vissa dagar mer än andra. Jag tror jag ska vara hyfsat rustad inför min första bakjour nu på fredag, hoppas jag har rätt.

Kopiera och sätta upp hemma på sjukhuset?