Call me King Curry

      Jag skulle tro att chefen på kärlkirurgen på Albert Luthuli gillar att bestämma. Han hade lämnat klartecken att jag skulle komma, men på fredag förmiddag vill han ha en officiell skriftlig begäran, något sent kan man tycka. Som tur är så löste George detta telefonledes och mailade sen mitt HSPCA-certifikat och ett litet "intyg" och allt skulle sen vara grönt.
   Avresa till Durban efter intag av en oerhört ostig pizza. Lyckades leta mig fram till kärlkirurgens konferensrum där man har genomgång av veckans fall, samt operationsplanering för kommande vecka. Alla patienter läggs in på måndag och opereras under veckan. Ingen sekreterare eller någon annan är inblandad i planeringen, randande ST-läkare ringer patienten för att boka in eller boka av. Primär kärljour är randande ST-läkare och ansvarar då för hela Durban.
   Jag hälsade på den buttre despoten som styr (hörde sen att han inte fått mailet, vilket månne förklarade hans korta ton och inte allt för välkomnande framtoning) och fick sen träffa dr Jahangir, som var bakjour för helgen, tillika min värd. Vi åkte hem till hans hus i Westville, som ligger något utanför staden. Detta område är bebyggt med stora fashionabla villor, samtliga försedda med höga murar innanför vilka den obligata poolen ibland skymtas. Fick träffa hans fru och två barn, alla med för svåra namn för att komma ihåg, men väldigt trevliga och gästvänliga.
   Helgen gick till största del i Bangladesh tecken och inleddes med lammcurry och smörkyckling följt av VM i cricket, där Bangladesh mangladeshades av Indien.
   På kvällen kom helgens första operationsfall (av endast två). En man hade knivhuggits till vänster i bröstet, strax nedanför nyckelbenet och han blödde ymnigt och var instabil. Han befann sig på Addington Hospital så vi åkte dit och opererade, dvs Jahangir opererade. Vi fann en skadad gren till vena axillaris och inget annat. Dock illustrerar detta hur en liten ven kan blöda profust och bara fortsätta om ingen komprimerar den och nästa fall hur en en stor artär inte blöder trots att den är halvt avskuren.
   Under helgen har jag kulinariskt sett levt som en äkta bangla, frånsett att jag valt att äta med bestick. Frukost dagligen i form av roti, scrambled eggs och kålcurry. Lunch nån curry med basmatiris. På lördag kväll åkte familj inklusive jag och maid till Jaipur Palace, en indisk restaurang i Durban North för att avnjuta en indisk buffé. Efter denna kände jag att jag fått nog av indiskt på ett tag, men som tur var gick den känslan över till dagen efter då det åter var dags för rotifrukost.
   Nästa fall att operera inkom under lördag natt. Han hade skjutits av inbrottstjuvar i båda överarmar, men på höger sida hade kulan gått ut i bröstkorgen och han hade ingen puls i radialis och inte heller någon funktion i nervus radialis eller medianus försörjningsområden. CT-angiografi visade skada på arteria axillaris med svag återfyllnad i brachialis. För att granska CT-bilderna fick vi åka till King Edwards Hospital, där bilderna togs, känns lite som att berget får komma till Mohammed, även om det var intressant med detta studiebesök.

Höger sida utan kontrast i blodkärl, vänster med överarmsfraktur.

   Denna gång opererade randande barnkirurg. Proximal kontroll skaffades proximalt på axillaris och distal kontroll vid övergången till brachialis. Axillaris var av till hälften med trasiga kanter. Efter att ha friat upp artären och klippt till kanterna räckte det ändå till att sy ihop utan vengraft.
   Härefter hände inget annat än en liten utflykt till the Pavillion, som är en gigantisk galleria. Kvällen tillbringades återigen framför TV:n och en direktsändning från banglavision. Jag upplystes nu lite kring Bangladesh historia. Sändningen visade nämligen högtidlighållandet av Martyr’s Day, till minne av de som avled 1952 i kampen för rätten att tala sitt språk, bangla. Bangladesh var på den tiden under Pakistanskt styre och fick sin självständighet först 1971.
   Det är skönt att vara tillbaka i Pietermaritzburg, blir lite jobbigt att vara gäst en hel helg på det sättet, uppassad hela tiden och när jag försökte bidra fick jag instruktioner att gå och sätta mig. Man kan inte på något vis klaga på gästfrihet eller bemötande, mycket generöst och gästvänligt. Tur att man gillar curry...