Chicken and rice

Igår kom en förlamad man in, intuberad och ventilerad manuellt. Han hade tydligen dykt upp på ett närliggande landsortssjukhus med muskelsvaghet efter ormbett. Han kraschade på akuten där varpå han intuberades och remitterades till Edendale. Vi såg honom i morse på IVA-ronden och han kunde vicka lite på tår och fotleder. Han fick antiserum igår och fick förstås anafylaxi. Det är ju bra när patienternas symptom är tydliga så slipper man fundera över vad det kan vara. Symptom och plats där han blev biten talar starkt för svart mamba, hade det varit mer kustnära hade grön mamba varit förstahandsalternativet. Oavsett vilket så är så vitt jag förstår ormgiftets neurotoxiska effekt problemet (dvs förlamningen, med oförmåga att andas) och denna avklingar successivt, så antiserum eller inte, så gäller det bara att hjälpa patienten att andas. Vi får väl se i morgon om han gör det spontant.
   Nu när man nu hunnit landa lite här i vakuumet mellan ST och överläkare har jag haft tid att reflektera över lite olika företeelser.  Det finns många saker man gör väldigt bra och andra mindre bra. Som SPUR-inspektör noterar jag att de saker som fungerar dåligt på de sjukhus jag inspekterat fungerar väldigt bra här. Internutbildning sker tre gånger i veckan i form av att ST-läkaren gör en muntlig presentation, ofta väl förberett med aktuella artiklar och väl genomfört med fina powerpointpresentationer. Såväl innehåll som framställning bedöms och återkopplas direkt. Därutöver är det direktsända videoföreläsningar på tisdagar och lördagmorgnar.
   Vid varje rond får underläkarna frågor om allt möjligt, får tolka röntgenbilder och förklara, analysera blodgaser etc. Överhuvudtaget ställs höga teoretiska krav.

Lördagsföreläsnmingar

Veckoschema för Edendale

   Man får tidigt operativ träning och medellinjesnitt är standardincision. Således ställs man inför det faktum att man kan behöva bedöma alla möjliga intraabdominella sjukdomar och inte bara blindtarmen för vilket patienten kanske öppnades. Min känsla är att man gör lite mer än man egentligen behärskar och därmed får fler komplikationer. När man då jämför med svenska förhållanden måste man komma ihåg att patienterna här söker sent, de väntar tills bukhinneinflammationen är generell eller struman är så stor att den påverkar luftvägarna. Därtill är HIV och associerade tillstånd såsom tuberkulos väldigt vanligt och påverkar såväl symptomatologi som läkningsförmåga.
   Sammantaget skulle en SPUR-inspektion underkänna ST-utbildningen på flera punkter och arbetsdomstol och fackförbund skulle ha fullt upp. Man jobbar tills man är klar, man förbereder sig på fritiden och i slutändan tror jag det kommer ut en duktig kirurg. Därmed inte sagt att detta är vägen till framgång.
   Sist tycker jag att matsalen på Edendale förtjänar ett omnämnande. Det är nämligen så att denna eminenta inrättning dag efter dag förser sina anställa med chicken and rice och inget annat. För detta tar man 16 riksdaler och som om inte det var nog så varieras tillbehören. Oftast är det någon grönsak med majonnäs eller någon annan grönsak med lite mindre majonnäs. Portionerna är oerhört generösa och hade denna diet erbjudits på Träffpunkten (Kalmars sjukhusmatsal) till detta pris hade jag inte klagat.

Chicken and rice