Har dessutom skaffat mig en liten bil, Kia picanto, vilket behövs för att kunna förflytta sig säkert dygnet. Råden jag fått är att undvika centrum när det är mörkt, dagtid går det bra att röra sig fritt om man ser ut som att man vet vart man ska och varför.
Edendale hospital ligger i en svart fattig förort, ca 10 km från där jag bor och är det huvudsakliga traumacentret. Greys sjukhus, vilket vi också rondar traumapatienter och opererar på, ligger på andra sidan stan, dvs där jag bor. Det är egentligen mer av ett elektivt sjukhus, men om nån knackar på med kulhål så blir man insläppt. Dessutom remitteras många patienter från omkringliggande sjukhus hit efter att ha observerats nåt dygn och sen utvecklat peritonit eller annan komplikation.
Trauma utgör en stor del av verksamheten och det finns två kirurger som enbart sysslar med detta. Därutöver bedrivs såväl elektiv som akut kirurgi, den största skillnaden är att late presentations snarast är det vanligaste. Blindtarmar opereras med medellinjesnitt pga generell peritonit osv. Avancerade celluliter och nekrotiserande fasceit ses ofta.
Brännskador är vanligt och det finns en väl fungerande brännskadeavdelning. Ormbett är också vanligt och ingår i traumaåtagandet.
Primärjouren drivs av flera AT- och två ST-läkare, man går alltid dygnspass. Bakjouren inkallas oftast bara om påverkad patient, knivhugg utan tecken till blödning eller peritonit hanteras konservativt med thoraxdrän vb och upprepad bukpalpation, bakjour inkallas ej. Skott mot thorax utan blödning eller annan allvarlig skada, samma sak, bukskott exploreras i princip alltid. Underläkarna drillas hårt med frågor och får redogöra för hur olika sjukdomstillstånd ska handläggas. Därtill ansvarar de för undervisning flera gånger i veckan, lördagmornar är det också videoseminarium. MoM hålls två gånger i veckan. Exakt vad sjuksköterskorna gör vet jag inte, de sätter inte nål, dropp, kateter eller sond och deras övervakningsfunktion är klart suboptimal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar